Skarpö

Skarpö

   Ö namnet härleds ur ordet "skarp" som betyder "grusig och ofruktbar mark". Att de naturliga förutsättningarna för odling varit begränsade avspeglas i de små, magra åker kilarna mellan bergen.

   Förmodligen var det goda fiskemöjligheter som lockade den medeltida nybyggaren att bosätta sig här. Den äldsta bebyggelsen låg på öns norra del, invid Norrviken. Efter ryssarnas härjningar år 1719 lämnade man denna plats och valde att placera bebyggelsen på nuvarande skyddade byplats vid det smala Skarpösundet mot Vindö. Vid denna tid hade Skarpö vuxit ihop med Vindö och sundet blivit en vik.

Herrgårdsbebyggelse

   En märklig parentes i öns historia är när den under 1700-talets senare hälft ägdes av Johan Fahlcrantz som var fältkamrer vid Svea artilleri. Med krut och militär arbetskraft sprängde han bort bergsknallarna. Stenen användes till uppbyggnaden av en ståtlig herrgårdsanläggning med trädgårdsterrasser, ladugård och huvud byggnad i två våningar. För skärgårdsbönderna, som var vana vid små timrade stugor, måste byggnationen ha tett sig främmande. Fahlcrantz kom ganska snart på obestånd, och år 1798 var Skarp åter i bondehänder. Stenhuset revs 1818, tegel och kakelugnar såldes till bl a Norrnäs och Värmdö kyrka. Fältkamrerens stora väderkvarn av holländsk typ såldes år 1806 till en Vaxholms kapten, men dess mäktiga murar finns kvar.

   Idag kan Skarpö visa upp en välbevarad faluröd skärgårdsby omgiven av ett ålderdomligt odlingslandskap. Från Vindösidan får man en fin vy över bebyggelsen som klättrar på bergsknallarna.