Brochyr Djurhamnssvärdet

DJURHAMNSSVÄRDET

Vad är Djurhamnssvärdet?

Djurhamnssvärdet är ett medeltida svärd som hittades på Djurö i Stockholms skärgård 2007. Det finns numera i en klimatkammare hos
Historiska museet i Stockholm eftersom järnet i svärdet är starkt korroderat och mycket skört.


Vad för slags svärd är det?

Svärdet är 92 cm långt och formen är typisk för det tidiga 1500-talet (se bilden nedan). Möjligen har det tillverkats i Nordtyskland och mycket få svärd av detta slag finns bevarade. Det har varit ett värdefullt svärd, sannolikt har det tillhört en officer. Det finns flera hack i svärdsklingan, vilket innebär att det har använts i hård fäktning eller strid.

Hur har svärdet hamnat på Djurö?

På Djurö finns en väl skyddad naturhamn, Djurhamn (i medeltida dokument Diurhamn), som mellan ungefär 1450 och 1680 var örlogshamn för den svenska flottan. Där låg segelfartygen, ofta på väg i härnadståg mot Ryssland eller Danmark, och inväntade rätt vind. Ibland väntade man på islossning. Eftersom platsen hade stor militärstrategisk betydelse vistades massor av soldater och officerare periodvis i trakten. Någon av dem har antagligen tappat svärdet.Hur hittade man svärdet?


Den enda byggnad som finns kvar och som påminner om Djurhamns storhetstid är Djurö kyrka, allt annat har gått förlorat. Men genom historiska dokument som har daterats i Djurhamn vet man ändå sedan länge en hel del om platsens betydelse.

En lokal förening engagerade sig för att 

området borde undersökas av arkeologer, och sommaren 2007 kom arkeologer från Stockholms länsmuseum till Djurhamn. De engagerade ortsbor i arbetet och tillsammans gick man över flera platser med metalldetektor. Efter några veckor fick man en intressant indikation på ett avlångt metallföremål inkilat under rötterna på en hasselbuske. [Sådana långsmala indikationer har ofta visat sig vara gångjärn från lagårdsdörrar eller liknande: Men detta visade sig alltså vara något helt annat.] Man avbröt arbetet till nästa dag för att ge lokal-tv möjlighet att bevaka denna arkeologiska sensation. När alla var på plats började arkeologerna försiktigt, försiktigt borsta och lirka fram svärdet. som visade sig fortfarande vara helt. Det var visserligen starkt korroderat, men trots århundraden av väder, fukt och växtlighet hängde det ihop i hela sin längd.

Svärdet låg alltså, när det hittades, på torra land. I Stockholms skärgård räknar man med en landhöjning på ungefär en halv meter per århundrade. Det betyder att under Djurhamns storhetstid låg fyndplatsen ungefär i strandlinjen. Mycket riktigt - i närheten av fyndet fann man en rad större stenar som sannolikt är rester av en bryggkonstruktion, kajskoning el. likn.

Hur kan det ha gått till?

Här får vi använda fantasin. Om någon tappar ett svärd på marken så är det troligt att det förr eller senare plockas upp. Särskilt om det är ett värdefullt svärd. Därför är det troligast att det här svärdet har tappats i vattnet som vid den tiden skvalpade alldeles intill fyndplatsen. Varför tog man inte upp det? Var det för djupt? Var det bråk och ståhej så att det bara blev bortglömt eller blev ägaren sårad och oförmögen att ta reda på sitt svärd? Det finns ju fyra hack i svärdsklingan.

Inget av detta kan vi veta något om, men att det förekom åtminstone en strid i Djurhamn känner vi till. Kan det ha varit i samband med att Kristian II var i Djurhamn och tog gisslan, bl.a. Gustav Eriksson, senare Vasa? Var det möjligen den gången som svärdet tappades och blev kvar?

Vem kan ha ägt svärdet?

Här finns det tyvärr inga fakta att gå på. Om man som experterna tror att det är ett befälssvärd så har det troligen hört till en adlig person.


Det lär finnas en målning av Gustav Vasa där han poserar med ett svärd som påminner om Djurhamnssvärdet. Och genom gamla brev vet man att alla Vasakungarna någon gång har varit i Djurhamn. Men om kungen skulle tappa sitt svärd skulle någon säkert hjälpa till att få upp det. Men vi kan låtsas att det var en amiral.